fredag 6 juli 2018

Två veckor med valp...

Knappt så jag fattar det själv - dagarna har bara flugit iväg.

Vi har kommit in i bra rutiner. Efter en vecka sov han hela natten, ca. 6 timmar. Han kommer fort till ro i sin säng. Matglad valp och om han hade fått, hade han gärna ätit upp både Alfons, Ådi och Bilbos mat. Hemma går det allt bättre. Lakritstrollen accepterar honom och så länge han är ”lugn” går det bra. När han får sina valpryck är han som sagt mindre poppis.

Förutom flocken har han träffat Annikas Charlie och Mac samt Viktorias Sune och Håkan. Mötet med andra hundar kan vara lite läskiga för ”liten” i en stor värld. Men finns jag bara där och ger trygghet går det bra och efter en liten stund tar nyfikenheten och intresset över.  Han visar också fina signaler gentemot andra hundar.

Idag har vi varit en sväng på YBK och efter en stund gick vi in i klubbstugan och Taylor följde med. Han gick in där utan problem och underlaget som många hundar kan reagera på (halt) fixade han utan problem. Dessutom ligger där ett galler precis innan dörren när man går in i stugan. Detta gick Taylor över utan problem. Efter en liten stund när vi satt oss ner för lite fika, la Taylor sig ner vid mina fötter och somnade.

Förutom tryggheten har vi börjat ”arbeta” med hantering, kontakt och inkallning. Taylor följer mig bra och lyssnar på sitt namn och då även när han är intresserad av något annat. Idag fick jag dock läge att gömma mig. Jag ”bara” försvann. Jag kunde se hur han letade efter mig mellan trästaketet inne på tomten. Han sprang ett flertal gånger mellan trappan (där vi har kompostgaller för så han inte kommer upp till självaste trappan) och gräsmattan. Han gnydde lite vid trappan men tog rundan ut mot gräsmattan igen. Rätt som det var fick han upp vittring på mig och vände snabbt. Sen använde han näsan tills han hade hittat mig 😊 Jag uppmuntrar även Taylors egna initiativ till kontakt. 

Vi har också miljö- och passivitetstränat. Tränat lite på att vänta och varsågod innan man springer efter en leksak samt ”tack” för att släppa leksaken. Även här har vi tränat på ordet ”slut”.  Den mesta tiden har vi dock lagt på att mysa i massor och bara vara 💕


Taylor visar allt som jag har ”önskat” mig i en (ny) liten valp. Vi fortsätter vår resa i små steg och njuter av livet tillsammans 💜


Tills nästa gång... 
 Trevlig helg!

torsdag 5 juli 2018

Återbesök Bilbo


Då har vi varit iväg igen på ett återbesök med Bilbo. Jag började kolla min kalender hur länge detta har pågått med Bilbos öga för det känns som en evighet.

  • 12 mars sökte jag veterinärvård första gången. Då var det inget hål på hornhinnan. Han fick medicin (droppar och kortisonspruta) och var symtomfri till den…
  • 7 maj då jag återigen sökte veterinärvård. Inget hål på hornhinnan denna gången heller. Hem med samma sorts ögondroppar som förra gången och återbesök den...
  • 18 maj och nu var det första gången det visades ett hål på hornhinnan. Hem med nya droppar (Kloramfenikol) och återbesök den…
  • 30 maj då såret inte hade läkt utan snarare blivit lite större och jag blev rekommenderad att söka till ögonspecialisten i Malmö. Hem med samma sorts ögondroppar som ovan och kortisonspruta.
  • 1 juni första besöket hos specialisten. Diagnos - Komplicerat hornhinnesår med lösa epitelceller. Veterinären tog med tops samt diamantborr. Hem med ögondropparna Kloramfenikol, Isopto-atropin och Plasma samt att han fick Previcox. Återbesök den…
  • 8 juni då hålet på hornhinnan inte var läkt. Återigen tog man med tops för att ta bort lösa celler och få igång en läkningsprocess. Hem med ögondroppar och previcox. Dock upplevde jag under helgen att Bilbo hade stora besvär och ringde till jouren. Ögondropparna sattes in igen och åter besök den…
  • 13 juni, vilket blev inställt p.g.a. sjukdom. Ny tid bokades den…
  • 19 juni som också blev inställd men efter en långdiskussion med receptionisten och den andre ögonveterinären bokades en ny tid den…
  • 21 juni då den andre ögonveterinären kom in före sin ordinarie arbetstid bara för Bilbo. Såret på hornhinnan var inte läkt men hon kunde se en läkningsprocess, vilket jag fick tolka som positivt. Ny tid bokades….
  • 28 juni, vilket blev inställd. Denna gång fick jag redan på att det rörde sig om en långtidssjukskrivning så jag ringde och bokade en tid hos Öresundsveterinären i Vellinge den...
  • 5 juli, alltså dagens datum. Läkningsprocessen fortgår och kroppen gör allt den kan. Ögat är permanent skadat men hur mycket är svårt att sia om. Han kommer för alltid ha nedsatt syn och hornhinnan kommer alltid att vara känsligare. Man ser idag en tydlig förändring och en grop i ögat (då såret har varit djupt) där kroppen jobbar för fullt med att läka. Jag uppfattade det som där är en svag hinna idag och ”gropen” kommer han nog att får leva med resten av livet. Då ingen journalkopia fanns att tillgå denna dag så blev vi inkallade igen för att kolla hur det står till med ögonfransarna. Jodå, denna ögonspecialist hittade inåtväxande hårstrån som med stor sannolikhet är orsaken till problemet. Jag vet att veterinären tittade efter detta vid första besöket i Ystad men kunde då inte se något, vilket jag kan förstå då de i detta fall var svårt att upptäcka utan specialredskap att titta genom. Men min stora fråga är hur kunde detta ha missats i Malmö? Inte bara en gång utan vid TRE besök. Tänk OM de hade uppdagats vid första besöket hos specialist då såret inte var så djupt (om jag har uppfattat det hela rätt). Då kanske han idag hade haft ett fungerande öga utan några större men för livet. Framförallt hade han sluppit ha ont i alla dessa veckor. Bilbo ska nu fortsätta få ögondropparna Comfort Shield (fuktgivande ögondroppar), vilket han har fått sedan andra eller tredje besöket (minnet sviker då det har varit många turer med alla dessa droppar) och fortsätta med Previcox. En tid för operation är också bokad till...
  • Nästa vecka. Operationen i sig är inget större ingrepp som jag fattade det så nu hoppas vi på att det inte tillkommer några komplikationer och att ögat får läka som det ska. 

Jag har faktiskt låtit honom vara utan tratt den sista veckan och dragit ner på medicinering. Detta för att jag tycker att Bilbo inte har varit lika besvärad av ögat samt att jag vill att han och Taylor ska kunna umgås under ”normala” omständigheter. Jag har också fått informationen att det är inte medicineringen i sig som får hornhinnan att läka utan den håller eventuella infektioner borta.

Mamma hade följt med för att vara hos de andra hundarna (framför att för Taylors skull) i bilen medan jag var inne med Bilbo. Efter besöket åkte vi och tog en fika på torget i Vellinge city. Det var relativt folktomt, hyfsat tidigt vid 09:00 tiden och vädret var molnigt. Men det gjorde inte mig något då det var lugnt för hundarna som skötte sig exemplariskt.

Vår lille spanare - Viktigt att ha koll på torget <3





Tills nästa gång...
Må väl!