Upp som en sol - ner som en pannkaka

Jag har under några dagar haft en magkänsla gällande Alfons som inte har varit lika positiv som innan. Sen är jag ju nojig och analyserar sönder varje rörelse men något har helt enkelt inte stämt. Det har varit hans sätt att stå på när han är helt stilla. Igår fick jag min magkänsla bekräftad. Huvudet nerböjt (dock inte lika lågt ner som innan), ryggen lite i svank, stöd för ryggen när han sitter och vid ett till tillfälle la han även in backen. Han kommer heller inte lika djupt ner när han stretchar/sträcker ut frambenen. Dock är han fortfarande avslappnad och kommer "till ro"och går och lägger sig precis som innan, vilket han inte riktigt gjorde när det var som värst. Han är också lika pigg när jag kommer hem och gör rörelser som han inte har gjort på ett bra tag. Han har också fått massage samt stretching av oss, vilket han verkar tycka om och må bra av. 

Vad som ligger bakom detta bakslag är som vanligt svårt att sia om. Jag hann inte utöka promenaderna så de kan vi utesluta. Han har fått gå lite mer i trapporna, både upp och ner (innan bar vi ner honom medan han gick upp själv), vilket vi självklart har backat på så nu får han bara gå upp själv igen. På förra rehabtillfället under akupunkturen träffade Marie "mitt i prick", där Alfons är öm , med nålen. Kanske detta satte igång en process. Men som sagt jag har ingen aning utan detta är bara rena spekulationer. Vi ska till Marie i slutet av denna vecka. Jag hoppas hon får rätsida på problemet/en som har uppstått så vi kan vända detta bakslag och gå framåt igen. Jag tycker dock "peppar peppar ta i trä" att Alfons är lite piggare ikväll än igårkväll. 

Idag åkte vi ut på klubben för att få behandling av Niels. Jag fick behandling på min fot som spökar, både Ådi och Bilbo fick en genomgång av hela kroppen och Roger fick för hans axlar och nacke. Alfons fick som planerat inte någon behandling. 

Innan besöket hos Niels, tog vi tillfället i akt när regnet hade slutat och solen tittade fram, för lite miniträning. Det blev någon slalom och tunnlar för Ådi och Bilbo. Alfons fick lite fotgående samt lite sitt-ligg-stå övningar, vilket han inte har reagerat negativt på (tumme upp). Båda "småpojkarna" satte slalomen (tummen upp). 

Resten av kvällen tillbringades hemma och mys i soffan då det är tv-onsdag :) 

Tills nästa gång...

Må  väl!

Midsommar

Då var midsommar över för 2016 och det blev en varm sådan. 

Midsommarhelgen i bilder - och lite text :)

Helgen började med fotbollstittande på torsdagskvällen då metropollaget spelade. Första målet satt långt inne men matchen slutade iaf med vinst, 4-0, till "oss". För så är det väl - vinst = "oss", förlust = "dom" :) 

Handla är ett måste och förutom det som stod på handlelistan blev det korv och köttbullar till pojkarna Griffon. Vision är bra att ha så nu ligger där 14 påsar med lagom mängd godis, färdiga att greppa, för träning med grabbarna :D

Efterrätt no 1 under helgen :)

Midsommardagens brunch på resterna från dagen innan.

En som klarade och njöt av värmen mer än oss andra - Nalle-Maja "Sessan" 15 år

Förutom lite meck i trädgården och en massa tvättande av diverse plagg, filtar, lakan o.s.v. hann vi  (jag och grabbarna) plöja igenom säsong 6 så nu är vi redo för den avslutande säsong 7. 

Midsommarhelgen avslutade vi med en tur ner till "Jakten" för en mjukglass. Gott - gotti gott gott hälsar Grabbarn Griffon som fick dela på "sistan" av glassen. När glassen var uppäten blev det en kort tur ner mot vattnet och stranden. Tre överlyckliga lakritstroll <3

Ensam stod Hondan kvar på parkeringen när vi kom tillbaka :) 

Nu väntar en ny jobbvecka - måndagen har redan gått av stapeln. En lugn vecka men ändå innehållsrik. Det blir bl.a. friskvård /massage för Ådi, Bilbo, Roger och mig själv. Alfons ska i vanlig ordning träffa Marie i Malmö för  ytterligare ett rehabtillfälle och sen spelar metropollaget sista matchen innan sommarvilan.

Lite tankar utifrån mina personliga förutsättningar i livet: 

Ibland händer det att vi får oss en tankeställare och blir påminda om hur skört självaste livet är. Det som kallas vardag förändras. Det som en gång var en självklarhet och som vi tog för givet är kanske inte så självskrivet längre. Det enda som då önskas är att få återgå till vardagen som det var "innan" men ack det är inte alltid så lätt och i många fall tyvärr inget vi kan påverka heller. Så fr.o.m. nu har jag lovat mig själv att sluta skjuta upp saker till morgondagen, värdesätta och se lyxen i vardagen för trots allt, det är just i vardagen vi lever stora delar av vårt liv. All annan "lyx" som livet erbjuder är pricken över i:et, köttet i grytan, grädde på moset kalla det vad ni vill. Visst ska även dessa "lyxsaker" avnjutas till fullo men vi glömmer lätt bort vår vardag och ser den som ett måste och längtar till helgen, resan, semestern eller vad det nu må vara. Att njuta av det som vi faktiskt har precis framför näsan och får uppleva dagligen är en konst. Valet är vårt hur vi väljer att se, tackla och njuta av livet!

Tills nästa gång...

LEV  - imorgon kan vardagen och livet se helt annorlunda ut!

Alfons rehab, tillfälle 4

Idag var det då dax för veckans rehabtillfälle. Allt började med avspolning, vilket inte är favoritsysselsättningen direkt. Efter en liten tids väntan var det då time för "treadmillen". Idag gick Alfons en stund längre och han börjar förstå galoppen d.v.s. att man ska gå där inne i "boxen" och inte vila på kanten. Han gick på finfint och visade inga konstigheter, vilket är kanon. Dock har jag två som står utanför och "säger" släpp in oss, släpp in oss - Alfons "svarar" med släpp ut mig, släpp ut mig :)

Efteråt blev det som vanligt massage, stretching, vibrationsplattan och akupunktur. Han känns bättre och bättre i kroppen dock har han lite mer på vänster sida fram - vid skuldran och ner mot frambenet och den muskulaturen där. När Marie satte in en nål i "området" idag pep Alfons till ordentligt och visade att han var riktigt besvärad. Hoppas det lättar lite på spänningen och att området känns bättre tills nästa vecka. Jag får också öka motionsrundorna med babystep. Dock finns där många andra övningar som vi kan (*host host* ska) börja med ex. kvaletti, balansövningar o.s.v. Sen kommer jag självklart att fortsätta med de övningar som vi redan gör, massage och stretching. 

Tyvärr är där inga direkta bilder i från dagens visit då Alfons blir behandlad. Jag räckte helt enkelt inte till, gällande både armar/händer och fokus, att fota under dagens behandling. Jag hade sedan förra gången bestämt mig för att mina andra två små herrar skulle uppföra sig mycket lugnare än vad de hittills har gjort. Marie bryr sig inte men jag blir stressad av att de inte slappnar av som de brukar göra. För att uppnå målet måste min koncentration vara 100% på alla tre pojkarna tills vi har fått in en rutin på besöken som betyder "LUGN" för samtliga och inte bara för den som blir behandlad. Dagens besök var inte 100% men SÅ mycket bättre än vid tidigare tillfällen. Nu fortsätter vi på detta spåret :) 

Inget är som väntans tider... 

Alfons tycke dock att den var lite för kort, väntans tiden ;)

 

På vägen hem körde jag inom Statoil (jag vet att det har bytt namn men det kommer nog för alltid heta Statoil för mig) för att köpa en dricka. Vid kassan låg dessa ... 

... minne från barndomen. Jag minns framförallt vid ett tillfälle då vi barn (jag, Emma och Tobbe) var med pappa och Kerstin på ett ställe och köpte vars en stor kartong (en sådan som de låg i förr, och kanske även idag, ex. i kiosker) med tuggummi. Jag tror faktiskt att jag valde just shake (hmm eller var det Jenka ja ja skitsamma). Men vad vi tuggade tuggummi den sommaren. De tog aldrig slut. Jag tror även att det kördes en tävling mellan två stycken (Tobbe och hans kompis) om vem som kunde tugga flest tuggummi samtidigt *asg* ja, de var tider det :)   

Nu blir det inte många knop till - soffan och Sverigematchen. Jag börjar bli lite sliten efter veckans jobbdagar som har inneburit en del övertidstimmar. En dag kvar sen är det midsommar runt hörnet. En midsommar som vi i vanlig ordning firar i lugnets tecken. 

Tills nästa gång...

HEJA Sverige!

Smygehamn

När möjligheten inte finnas att gå långpromenad då Alfons endast får gå 10 minuters rundor fick det bli en tur med bilen. Vi trotsade vindarna och stannade till i Smygehamn. En kort promenad innan vi satte oss för att äta en god räkbaguette på uteserveringen. Skönt att de har satt upp ett glasparti som tog den värsta blåsten. Annars hade vi nog fått äta i bilen. Vi körde sedan vidare ner mot Trelleborg, Höllviken och Malmö innan vi styrde hemåt igen. Dock blev det ett stopp på Jakten för en liten efterrätt: choklad-doppad mjukglass :)

Lite bilder från Smygehamn...

En aning blåsigt...

Alfons: Om jag sitter och står fint - får jag smaka då?

Bilbo: Jag tror med alla säkerhet att där står Bilbo på något gott där uppe på bordet ;) 

och vår lille spanare som har koll - Ådi...

Idag går mina tankar lite extra till min älskade farmor som skulle ha fyllt 85 år. Känslan att en dag prata med en människa för att nästa dag och för all framtid aldrig mer få höra personens röst är en känsla som får mina tårar att bränna innanför ögonlocken. När livet tar slut är något som vi inte kan påverka, så det gäller att ta tillvara på våra nära och kära samt våra stunder tillsammans. 

Nu får de bli lite vettigt gjort här hemma innan soffan kallar. Kommande jobbvecka blir något tuffare än vanligt. Men fyra dagar sedan väntar tre dagars ledighet igen - nice!

Tills nästa gång... 

Må väl!

Valpmys

Efter minimal insats hemma och mest filmtittande blev ett besök hos "grannen" och valplådan hos elva små golden liv. Helt underbara små liv och trots deras många likheter fanns där också rätt mycket olikheter hos dem. Men gud vilket jobb Maria (tikägaren) och Sandra (hanhundsägaren) gör. Inte tala om tikens insats. Tänk att ha elva små liv runt omkring sig, om inte hela, så nästan hela tiden. 

Valptiden i all ära. Visst är det en härlig tid med de små söta liven men det också den "jobbigaste" tiden då vi som ägare lägger "vardagsgrunden". Innan jag själv skaffade min första hund gick jag en kurs på Sydskånska kennelklubben. Hon som höll i föreläsningen sa då något i form av: Valpar må vara underbara och söta men en vuxen hund har så mycket mer. Oerfaren som jag då var tyckte jag detta lät helt knäppt. Det finns ju inget sötare än en valp, tänkte jag. Idag - 12 år senare och tre hundar rikare håller jag med henne till 100%. Valpar i all ära men det är ingenting mot vad en vuxen hund är. En valp är guldkornet medan en vuxen hund är guldtackan. 

Visst finns det valp-planer här hemma men det är längre fram i tiden. Det måste kännas "rätt i tid" och rätt i hjärtat. Jag har mycket att fundera på innan tiden är inne för ett nytt litet liv och tills dess får jag tillgodose mitt valpsug med valpar som finns runt omkring mig :)

Lite foto togs under besöket i deras valphage utomhus. Att fånga de små sovande liven var lätt - de små vakna liven var desto svårare :) Sorry om bilder inte har full skärpa... 

Väl hemma blev jag granskad till 110% av lakritstrollen då de konstaterat min "otrohet".  Som tur är, är de rätt snabba på att förlåta mig :)

Tills nästa gång...

Njut av livet!