Då är vi inne på femte dagen efter visiten på Malmö Djursjukhus. Än väntar jag på att veterinären ska återkomma gällande återbesöken samt att jag ska kunna ställa mina funderingar. Jag ringde dit i torsdag för att få en tid. Fick då veta att veterinären som opererade Alfons inte har någon tid som passar vårt återbesök inom tidsramen 10-14 dagar. Hon ville då boka in mig hos en annan veterinär men det sa jag nej till. För mig är det en självklarhet att Alfons ska träffa samma veterinär som är insatt i hans sjukdomshistorik och som opererade honom. Ådi har jag mer överseende med att det blir en annan veterinär då det ligger en "vanlig" öroninflammation bakom och inte som i Alfons fall. Självklart vill jag dessutom ha dessa två återbesök samtidigt. Ska jag få en "ny" veterinär kan jag likväl gå i Ystad eller hos någon veterinär som är mer närliggande alt. mer personliga. Men vi får se, hör jag inget idag ska jag ringa dit imorgon fm.
Alfons äter sina mediciner utan problem. Rensning av öronen är kanske ingen hit men han står ut - hitintills i alla fall. Kortisonet kunde ge "biverkningar" så som ökad tröst = ökat behov av att kissa och ökad hunger. Tur i oturen skedde op nu. De två första dagarna jobbade vi båda två men sen är det semestertime i fem veckor och måtte allt bli bra under dessa veckor. Eftersom att jag inte hade någon direkt koll på om Alfons var i behov av fler kisstillfälle hade jag självklart, ödmjuk och omtänksam matte, donat och fixat med snälla kollegor så jag kunde kompa ut lite då och då (ca 2 timmar mellan kissetillfällena) under dagen för att köra hem så pojkarna snabbt kunde ut i trädgården. När jag kom hem sista gången trodde Alfons att det var ett skämt. Vaddå kissa? Det har jag gjort vid många tillfällen idag att blåsan är helt tom. Där fick jag för att ha fixat och trixat med jobbet för hans skull :) Dagen efter blev det som vanligt, en gång som jag körde hem med tre timmars mellanrum. Nu är vi som sagt hemma mer eller mindre hela tiden, så vill han ut är det bara att säga till. Men än har inte visat något större behov av varken det eller ökat vätskeintag. Däremot är han hungrig konstant. Som tur är får de mat tre gånger om dagen så han behöver inte gå många timmar mellan varje måltid.
Ådi får all sin medicin via droppar. Det var lite trix med att få ut örondropparna eftersom att de första märket som var utskrivit inte finns att få tag på i hela Sverige. Apoteket ringde in för att få ett nytt recept utskrivet, vilket dröjde till dagen efter. Snäll som Roger är gick han dit dagen efter men tro inte där var något recept inlagt. Klydd igen med att vi var tvungna att ringa till Djursjukhuset för att be om receptet ytterligare en gång. Eftersom att vi inte visst hur lång tid det skulle ta fick Roger köra hem med tanke på att Alfons kanske behövde gå ut. Under eftermiddagen fick vi besked på att det nytt var inlagt så det var bara att bege sig till Apoteket för att äntligen kunna hämta ut dropparna. Ådi hälsar dock att dropparna gärna hade fått stanna på Apoteket. Att först ha öronrens och efter ca 30 min få droppar i öronen är helt onödigt, enligt honom. Jag vet inte hur han bär sig åt för han kniper med öronen så det är svårt att hitta "rätt" i dessa små små gångar. Dessutom är det väldigt viktigt att skaka ordentligt på huvudet innan jag har torkat klart hälsar Ådi = öronrens överallt men vi blir duktigare och duktigare. Fem droppar i vardera öra två gånger om dagen är ordinationen. Men hur man kan räkna dessa droppar så det blir exakt fem när man inte ens ser pipen, eftersom att den är riktad ner mot hörselgången. Detta är för mig omöjligt men vi jobbar på även med detta.
Vet inte om det syns men pälsen runt örat är en aning blöt :)
För övrigt är alla pojkarna pigga och glada. Bilbo tycker det är superduber med medicinering, har en väldigt positiv attityd till detta, för alla får ju gottor efteråt, även han som "bara" har varit publik :) Det är inte enbart vid medicineringen som Bilbo är först framme utan det gäller vid alla matsituationer...
Jag övervakar här nerifrån husse. Gärna lite extra i skålen till vänster - precis min skål <3
Marie som vi går till på rehab ringde upp lite snabbt efter att jag hade sökt henne (fick ju inte tag i veterinären). Jag undrade mest om det är ok att sätta igång grabbarna (framförallt Alfons då) trots medicineringen. Alfons har haft strikt vila väldigt många veckor nu och jag ville mest bara förhöra mig så jag inte gör något dumt i det hela. Med "sätta igång" menar jag inte träning utan utöka våra promenader. Marie ansåg att vi skulle vänta i en fem dagar. Under dessa dagar har det blivit mycket mys...
Inte utan mitt tuggben :)
Kli på magen tack...
Efter fem dagar har penicillinet börjat verka ordentligt och nu är alltså dagen D kommen, vilket är uppskattat :) Nu håller vi bara tummar och tassar för att Alfons inte ska visa några av de gamla symtomen!
Det var länge sedan vi gick mellan fälten...
Lyckliga pojkar <3
Majsen har växt en aning...
För övrigt njuter vi av semestern! Det fick bli en tur ner till Street Market i fredags. Pojkarna var med då jag inte vill lämna dem mer än nödvändigt. Eftersom att jag inte direkt är för att att ha med hundar i dessa trånga miljöer tog vi med vagnen. Vi gick ett varv sedan satte vi oss i parken en liten stund njöt av den goda maten. Vi brukar i vanliga fall göra våra middagsbesök där under denna vecka men eftersom att Alfons har haft en tuff vecka har vi fått prioritera annorlunda. Roger har dock handlat hem mat under veckan, inte samma feeling som att stå på torget och äta men det duger gott och vi har fått göra det bästa av situationen helt enkelt.
Mys i parken <3
Imorse gick Hondan igenom besiktningen prickfritt *tummen upp* och lite senare i eftermiddag ska jag, förhoppningvis, slutföra rotfyllningen som jag har brottats med under våren. Mindre roligt men skönt att få ett slut på det.
Nu ska jag njuta av delikatessen...
Tills nästa gång...
Take Care!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar