Varje år tänker jag "att nästa år ska jag planera bättre så maj och delvis juni inte bli så tight med saker att göra" men ja, som åren innan var det likadant i år. Maj och juni har bara flugit förbi med saker att göra och då främst är det jobbrelaterat. Men nu har vi haft en väldigt lugn vecka på jobb med att "bara vara" med barnen och ta tillvara på vad dagen erbjuder. Dessutom har vi varit sammanslagna med en annan förskola och i år är vi där, vilket har varit både nyttigt och trevligt! Mellan samtalen med föräldrar, sommarschema som skulle skrivas, höstschema likaså och allt annat som ska slutföras i slutet av terminen har vi (jag - hundarna och katten) hunnit med några veterinärbesök - vårt andra hem känns det som emellanåt
Nalle-maja, vår 16-åriga katt, var på seniorkoll tidigare i våras och då visade sig att hon hade lite höga värden gällande sköldkörteln men allt annat såg bra ut. Foderbyte och nya provtagningar och det verkar som att fodret hjälper då hennes värden har gått ner = goda nyhet - SKÖNT!
Ådi och Alfons är pigga och glada. Inget besök med dessa två små lakritstroll förutom vaccination då. Dock har Alfons sina anfall som är krampaktiga. Han är som vanligt precis innan, lägger sig på sidan och kroppen spänns (framben är sträckta rakt ut inget mer) och han skriker till. Skriket är mer eller mindre högt men jag upplever att anfallet ger honom lite panik och han känner sig utlämnad därav skriket. Anfallet vara mellan 30-60 sek. Därefter reser han sig upp - skakar på kroppen och är precis som vanligt - pigg och glad. Det är länge sedan han fick anfall men just nu verkar han vara inne i en period och vad det är som gör - utlöser anfallen är där ingen som vet. Jag trodde (och tror delvis det fortfarande) att det är Bravecto som har utlöst anfallen från början (det är ju gift och inget konstigt alls om någon individ reagerar på det). Vi får helt se hur det utvecklar sig. Men så länge anfallen inte är oftare, värre, längre och ger "men" efteråt så njuter vi vidare av livet och vår tid tillsammans <3
Bilbo min lilla stjärna. Han har sedan vintern haft problem med sin tass. Han har som sagt haft ett sår som jag inte fått bukt med. Såret (området på tassen) ser fint ut (inte fuktigt eller varigt). Såret sitter långt in i vecket mellan trampdynorna och det tog ett tag innan jag hittade det. Jag la också märke till att Bilbo undvek att gå på småsten och om han gick på det markerade han med tassen. Vid första veterinärbesöket trodde jag och även veterinären att det var ett lätt skärsår som han fått. Han fick en kur Previcox på 7 dagar och tassen blev bättre. Dock kom såret tillbaka och känslan var att det kom inifrån. Efter ett samtal med veterinären önskade jag få en kur till och det fick jag. Denna var dock på 10 dagar. Om det inte skulle bli bättre eller komma tillbaka igen skulle jag komma in på ett återbesök.
Tassen blev förvisso bättre men min känsla är att han går orent på tassen/vänster framben och området på tassen kändes svullet. Tid bokades och väl där står vi alla lika förundrade över vad det kan vara. Röntgen visade ingenting, tur i oturen. Marie, sjukgymnasten som jag gick till med Alfons, var på plats och hon kom in. Bilbo har ett knä som inte är 100:a, vilket jag vet om. Eftersom att han är patellaundersökt med UA måste det vara en skada som har hänt eller sviter från agilityn men oavsett visar han inga tecken på att han har ont eller har ett dåligt knä. Däremot kompenserar han säkert och detta kan i sin tur leda till spänningar i kroppen och ev. min känsla till att han inte går rent. Jag ska träffa Marie på onsdag så ska hon känna igenom honom så får vi se vad vi kommer fram till. Känns också skönt att Marie ska ta en koll på honom då även han har fått någon form av kramp. Men inte alls som Alfons utan detta känns som när vi får muskelkramp även kallat sendrag. Han spänner och muskulaturen blir hård i benen samt ryggen, vilket han också kutar. Det kan med andra ord vara två/tre helt olika saker som jag först har trott rört sig enbart om tassen. Gällande tassen har han återigen fått en kur Previcox men denna gång är kuren på två månader för att ev. bekämpa den inflammation som finns i tassen. Om tassen inte blir bättre eller den blir värre igen efter avslutad behandling så får vi överväga om vi ska göra en CT. Men jag tycker att tassen är mindre spänd och svullen. Området har också börjat få tillbaka sin svarta färg. Vi håller tumme och tass för att den ger med sig denna gång.
Ådis och Bilbos simträning har legat lite på is då hundsimmet (Hundsim Agility Fritid) har varit stängd p.g.a. renovering men nu är det öppet igen och efter träffen med Marie ska vi sätta igång med simträningen igen. Massage har de fått regelbundet alla tre av Marianne, vilket vi kommer att fortsätta med då jag upplever att det "gör" gott för mina små liv <3
Livet med äldre hundar kan ibland se ut så här och vi får leva och rätta oss efter förutsättningarna. Dock är det lite trist då jag hade bokat och anmält oss till en viltspårskurs, vilket jag tror att alla tre lakritstrollen hade uppskattat. Men eftersom jag inte vet var Bilbos tass eller Alfons anfall leder, varken vill eller vågar jag deltaga på kursen då den går av stapeln många mil "hemifrån". Men men vi får hitta på andra trevligheter i sommar. Det viktigaste är dock att vi får uppleva livet tillsammans ett tag till och att "vi" fungerar i vår vardag <3
Tills nästa gång...
Njut av er tid tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar