Imorgon är dagen kommen som jag fasat för - Alfons ska genomgå sin CT-röntgen. Men jag får förlita mig på att de vet vad de gör och att de har 200% koll på att han har blåsljud på hjärtat, svårt att vakna vid tidigare tillfällen och är på väg mot sin 11:e födelsedag. Samtidigt hoppas jag att de verkligen hittar något som går att göra något åt. Annars har jag tuffa val att göra inom den närmaste framtiden. För att leva som vi gör nu är inget alternativ. Min hundar ska få vara hundar, sen om det innebär några år mindre hos mig ja, då är det något jag får ta. Min hund har iaf fått leva och vi har njutit av tiden som vi har fått tillsammans. Men nu håller vi tummar och tassar på att undersökningen ger ett positivt besked och en riktning på hur vi ska fortsätta Alfons rehab så han blir bra igen.
Tankar kring det tuffa valet/valen:
Personligen har jag min linje klar vad jag vill och inte vill utsätta mina djur för när det kommer till en tuff situation. Var drar jag gränsen? När handlar jag för egenvinning eller för djurets välbefinnande? Att veta och sätta dessa gränser när djuret är friskt tror jag är viktigt. För mig gäller det att ha ett hum om frågan: "Hur mycket smärta är jag villig att utsätta mitt djur för och om jag utsätter mitt djur för denna smärta - hur ser oddsen ut för att den ska kunna leva ett normalt liv?" När den tuffa tiden och situationen sedan uppstår hoppas jag på att min magkänsla påminner mig om vad som är "rätt och fel" när mitt hjärta blöder och tankarna "slåss fram och tillbaka" gällande vilka beslut jag ska ta. Personligen hade jag nog vacklat om jag inte funderat på detta innan och risken att handla för egenvinning skull, i tron om att jag gjorde det för djuret bästa, hade nog varit rätt stor. Man tänker inte klart och vill gärna ha kvar sin älskade vän så länge som möjligt, vilket är fullkomligt normalt. Dessutom, om man lever med ett djur som successivt blir sämre tror jag att vi vänjer oss med faktumet och utan att veta sedan har svårare att sätta stopp och ta beslutet. Men som sagt detta är min personliga åsikt. Varje djurägare gör på sitt sätt så länge inte djuret utsätts för onödigt lidande.
Men mitt i eländet finns det ljusglimtar. För ett tag sedan skrev jag om att det fanns lite saker som tyngde mitt inre och saker som ständiga påminde det dåliga samvetet. Nu har saker och ting ljusnat. Mitt fb-konto är öppnat igen sedan en tid tillbaka. Visst jag hade kunnat skaffa ett nytt konto med ny mailadress men eftersom jag ansåg att jag inte gjort något fel utan blivit utsatt för grejen som låg till grund för min avstängning, ville jag ha mitt konto tillbaka med alla foto, inlägg, grupper och vänner m.m. Fb-tummen har dock gett sig tillkänna men jag arbetar på att dennes tillvaro ska få mindre tid i mitt liv :) Det andra är att jag kan lägga vår maj-tävling (där jag var tävlingsledare) bakom mig. Det har varit en massa mailande med supporten som i sin tur har stått för kontakten med skk. Allt detta för att jag missade en liten bock i en ruta. Men men slutet gott allting gott. Detta var två tunga stenar som trillade från mina axlar. Sen har vi det dåliga samvetet. Jag har under våren lagt sommarschemat på jobb, vilket blev klart i sista sekund av olika anledningar. Därefter var det dags för höstens schema att läggas som nu också är klart och inskickat till chefen för godkännande. Jag hoppas/tror inte att det är några problem så nu intar jag min fritid utan det dåliga samvetet som gnager, passande till sista jobbveckan innan jag får försmak på semesterlivet. Nästa vecka kommer även International Street Market till Ystad. Där kommer med all sannolikhet att inhandlas några av veckans middagar. Nu hoppas vi bara på fint väder, iaf på em/kvällen, vilket höjer mysfaktorn en aning :)
Lite foto från gårdagens griffonmys <3
Ådi spanar och jag försöker titta på tv/datorn...
Ådi myser i soffan...
Denna trötta herre, både sur för att hans skönhetssömn störs och nyfiken samtidigt, inte lätt. Dessutom fotar hans matte honom så det ser ut som vi har fått ailenbesök i soffan - dubbel surighetsfaktor på den :)
Tills nästa gång...
Ta vara på livets här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar