Deppdag

Inget upplyftande inlägg direkt men livet och vardagen har även dagar som dessa :( 

Igår gick i tråkigheternas tecken. Jobbdagen gick i slowmotion och jag har många lösa trådar just nu som inte kunde inte släppa taget om mitt grubblande.  Under dagen gick även mina tankarna väldigt ofta till en vän som begravde sin pappa. När det är begravningsstunder, oavsett om jag fysiskt är närvarande eller ej, berörs jag väldigt mycket, nedstämdheten bli oundviklig och ledsamheten fyller upp mitt inre. Alla minnen och känslor från när jag begravde mina mor- och farföräldrar, som jag alltid stått väldigt nära, blir så påtagliga. Min syn på sorgen är att sorgens tid, om den berört ditt inre, är grym och går aldrig över. Däremot lär man sig med åren att leva med den. Men oavsett hur många år det går finns det stunderna då sorgens svarta fana kommer oanmälda och flyger på en. Precis då är det som att tiden stått still och alla känslorna kryper fram ur varje liten cell man har i kroppen, helt utom vår kontroll. 

En annan sak som gjorde mig påmind om hur livets tid flyger förbi är att syrénen har, om inte helt så nästan helt, blommat färdigt och våren som vi under många månader suktade efter är förbi och sommaren har tagit sin början. Tiden går snabbt mina vänner så njut livet.

Efter jobb blev det med andra ord inte så mycket gjort. Mot kvällen blev det iaf en skål med popcorn, soffan och tv-onsdag, vilket innebär Bones, NCIS och NCIS: LA. 

Tills nästa gång...

Var rädda om er!