Rastlösheten tog över!

Plötsligt händer det! Vi åkte ner till klubben för lite agilityträning. Ni läste rätt - träning. Bortsett från några träningstillfällen inomhus under jan-mars, har vi inte tränat agility sedan oktober, eller ja, vi tränade inte så intensivt då heller däremot tävlade vi lite titt som tätt. Men idag hände det som sagt. 

Startade jobbdagen kl 06:30 = tidig hemgång. Väl hemma sken solen och rastlösheten växte sig allt större och rätt som det var, var bilen lastad och styrdes mot klubben. Väl där blev det lite snack innan vi gick en uppvärmningsrunda för att sedan anta lite hinder. Det är en utmaning att ens försöka springa med en hälsporre. All cred till de som gör detta utan att visa någon smärta. Jag har hög smärtgräns men detta söker mig och hjärnan har registrerat att det gör svinont när foten sätts ner. Det blir inga jämna löpsteg utan mest två staplande träben som gör ett försök till att springa. Lägg sedan till den ringrostiga och slarviga handlingen som dogsen fick stå ut med - stackars dem <3 Men det fick i alla springa och göra sig av med lite energi. 

Med vi och med dogsen menar jag, i detta fall, Ådi och Bilbo. En taggad Alfons var också med men han tyckte mest det var oerhört orättvist då han är kommenderad vila. Han hälsar att det var tur att han fick godis för att inte göra någonting. 

En liten vision finns att ev. tävla på hemmaplan. Det var några år sedan senast så därför känns det lite extra roligt. Dock är det med förutsättning att hälsporren ger med sig, om inte helt så nästan helt.  För att detta ska bli verklighet måste jag ta tag i en del saker, framförallt...

• Bruka allvar med mina övningar som jag ska göra p.g.a. hälsporren. Det funkar inte att springa på tävling med denna smärta. 
• Arbeta upp kondisen 
• Ådi och Bilbo måste börja simma - dels för konditionen men också för att bygga muskelmassa/stryka samt få upp sin smidighet
•  Några träningstillfällen till i sommar hade inte skadat. 

Två nöjda killar <3

Precis så tyckte nog Alfons att träningspasset var för honom. Inte lätt att vara skadad - lilla <3

Finaste pojkarna <3

Ådi <3

För någon dag sedan avslutade jag mitt konto gällande min gamla hemsida. Idag fungerar mitt domän på den nya hemsidan. Nu är allt med andra ord helt överflyttat och ordningen är återställd - skönt :) 

Under några veckor har jag och Roger skapat en ny tradition. Vi har nämligen hejat på byalaget när de har spelat match. Inget mer avancerat än division sju men ändå väldigt trevligt och kul att titta på. Någonting som varken har med "hunderiet" eller politiken att göra. Därför känns det en aning tomt denna fredag kväll då det inte är någon match utan vill vi titta på fotboll får det bli öppningsmatchen i EM på TV. En helt annan känsla kan jag tänka mig. Antagligen en mer sovande känsla i soffan och jag vaknar väl lagom till att matchen är över. Jag får väl heja i sömnen helt enkelt :)

Nu blir det snart tacobuffé och lite senare ikväll - svenska jordgubbar - delikatess utan dess like. 

Tills nästa gång...

Må väl!