Gossarna Grus: Alfons rehab, tillfälle 2

Då var vi iväg till Malmö igen för tillfälle två på rehab. Det är verkligen som en virvelvind då vi, jag och grabbarna, kommer in i väntrummet. Bilbo kommer in som världens lyckligaste i hopp om att världen kretsar kring honom och att alla, precis alla i väntrummet har väntat att få klappa på honom. Ådi, lika på g även han, dock inte för att bli klappad utan för att kolla in vilka hundar som är på plats samt att snusa av varje prick på golvet. Alfons som besöket egentligen kretsar kring hade gärna lämnat rummet och istället gått ut på gräsmattan för att snusa och kissa. Han tycker att detta är totalt onödigt :)

Väl inne hos Marie går besöket väldigt bra. Bilbo är dock fortfarande i tron om att det är han som är i centrum "se mig - hör mig", Ådi är i full gång med att undersöka varje millimeter av rummet och Alfons ja, han skulle helst slippa men jag tror att han tycker det är ger någonting och att den smärta han bär släpper lite mer och mer för varje dag och gång vi kommer dit. Han finner sig i situationen och är väldigt duktig under hela undersökningen.

Marie kom djupare ner i muskulaturen idag och Alfons var mer avslappnad, vilket är positivt. Han har fortfarande tre punkter som han reagerar på. Första är nacken. Men idag gick han med på att sträcka ut den utan att pipa till som han gjorde förra gången. Dock är Alfons inte riktigt bekväm än utan man ser att han är besvärad. Det andra är sidorna, vid revbenen. När hon är där och masserar/lägger lite tryck börjar han att åla sig och vill komma "ur greppet". Likadant är det vid den tredje punkten - specifikt ställe på ryggen, precis bakom skulderbladen (eller vad man ska säga). Det är även där som han svankar till ibland när han står. Precis som om att han blir trött/gör ont och inte orkar hålla uppe ryggen. Jag frågade idag om hon kan avgöra om det är muskelärt eller där ligger mer bakom, men tyvärr inte. Musklerna är som ett skydd, ett skydd som hon nu arbetar sig igenom. Frågan är vad som finns kvar efter att hon har arbetet sig igenom "skyddet". Förutom massage och stretching bestod behandlingen av vibrationsplattan, laser och akupunktur. Jag vill hälsa att nålarna inte sitter kvar om hunden ryster sig. Det är också väldigt svårt att säga till Alfons att inte rysta sig. Men men någon gång ska väl vi, Alfons och jag, lyckas behålla alla nålarna som Marie satt i :) Nu ska vi fortsätta att massera och stretcha Alfons till nästa rehabtillfälle samtidigt som vi håller tumme och tass på att han gör framteg, precis som mellan gång ett och två.

Alfons vibbar och får akupunktur